© 2018 maria müllersdorf

PEKINGESE - ETERNAL FLAME OF LIONHEART

Kärleken mellan Flame och mig uppstod omedelbart. Fotot är från dagarna i Kanada då jag lyckades övertala Gail att få ta hem Flame till Sverige.

Vår pekingese kom till oss av en ren slump. Hade någon sagt ett halvår innan att jag skulle skaffa mig en pekingese, hade jag skrattat hjärtligt som om det vore ett skämt. Upprinnelsen till det hela var att vi förlorade vår katt Maja när hon uppnått den aktningsvärda åldern om 17 år. Eftersom vi bor hyggligt nära en väg ville jag inte skaffa en ny katt. Jag hade haft en shitzu åt en vännina ett tag som visade sig vara en riktig charmör och clown. Aldrig hade jag trott att en så liten hund kunde ha ett så roande sätt. Shi-tzu var dock en pälshund som jag insåg att jag inte ville ha och började söka efter en dvärghund som kunde bli en ersättning för en katt.

 

Till slut föll jag för japanese chin. Sagt och gjort. Letandet började och det var lättare sagt än gjort. Hur det än var, så träffade jag en uppfödare (Gail Forsythe, kennel Lionheart) på världsutställningen i Paris och vi fann varandra genast. Hon erbjöd mig en championtik och ytterligare en tik att välja på. Uppfödaren bodde i Kanada och det var bara packa ihop sitt pick och pack och fylld av förväntan åkte jag Calgary där Gail väntade på mig. Nu kom det pinsamma. Championtiken som var mitt första val hade tappat två tänder och det var inget alternativ. Den andra tiken föll mig inte i smaken. Fiaskot knackade på dörren...

 

Satt där bland ett tiotal "jappar" och i gänget fanns en pekingese som jag fullständigt föll för. Jag tyckte om hunden och hunden tyckte om mig. Frågan var nu om jag kunde få köpa henne istället. Gail som tidigare varit en mycket framgångsrik uppfödare av rasen hade bara Flame, som hon hette, och var en tik från USA som var efter hennes gamla linjer. Efter mycket dividerande kom vi överens om att jag skulle få ha Flame på delägarskap. Flame anmäldes till världsutställningen i Finland och flögs från Kanada dit med några av sina kennelkompisar. Därifrån fick hon följa med mig hem. 

Flame är en mycket stabil liten dam, INGEN hund har hittills mopsat sig mot henne. Stor som liten - alla har respekt för henne. Hon är fullständigt orädd för allt och alla. Ibland undrar jag hur länge hon klarar sig med den attityden gentemot andra hundar, men som sagt, hittills har det gått bra. En fantastisk valpfostrare som anpassar sin lekar utifrån hur gamla valparna är. Sällan har jag sett en så tålmodig tik som hon men när valparna är lite äldre, så drar hon sig inte för att läxa upp dem om det så behövs. Alla valpar älskar henne!

Flame leker med 4 veckors jaktcockervalpar. Hade de varit äldre - 6-8 veckor - hade Flame definitivt varit mycket tuffare. Nu hanterar hon med stoiskt lugn och överseende.