© 2018 maria müllersdorf

OM MIG OCH KENNELN

Paul och jag har sedan mitten av 70-talet levt ihop och närt det gemensamma intresset för hundar. Paul har kennelnamnet Bivråkens medan jag har Meryl. 

I jobbet har jag haft förmånen att få resa lite grand. Fotot är från en resa vi gjorde till Italien och Gardasjön. Italien och italienare var definitivt ett land och folk som jag blev snabbt förälskad i.

Jag heter Maria Müllersdorf och har, som du säkert förstått, hundarna som min stora fritidssysselsättning och källa till avkoppling. Jag finner det mycket stimulerande med både jakt, jaktprov och utställning med allt vad det innebär i spänning. Om än i olika former och grad. Lite av tävlingsmänniska är jag nog, vilket man kanske kan förstå då jag valt att ha två olika typer av cocker spaniel - en för jakt och en för utställning men båda för kärlek och sällskap. Jag har alltid haft hundar och i början var det mest lydnad med brukshundar och därefter övergick intresset mer och mer till borzoi. I början av 80-talet halkade jag in på cocker och så småningom startade jag en liten uppfödning av cocker under kennelprefixet Meryl. Nu finns förutom cockrarna, även en borzoi i familjen. Katt har också funnits i många år, men efter att den senaste gick bort, ville jag inte skaffa någon ny då vi bor nära en väg. Det fick bli ett alternativ som resulterade i en pekingese. Hon lever upp till alla fördomar jag haft om dvärghundar - egensinnig, milt överseende till sin omgivning, fullständigt orädd och mycket kärleksfull mot matte.

Jag bor strax utanför Strängnäs i ett hus på landsbygden tillsammans med min man, Paul Anderson. Paul delar mitt hundintresse även om han enbart är inriktad på jakthundar. Pauls kennel heter Bivråken och eftersom jakt är huvudintresset så finns det förutom jaktspringer spaniel, även labrador i familjen.

Mitt yrkesliv 
Yrkesmässigt är jag leg. arbetsterapeut vilket innebär att jag arbetat med människor som pga skada eller sjukdom haft behov av rehabilitering. Mitt professionella intresse har genom åren varit riktat mot personer som haft smärta av olika anledningar. Oftast har det varit smärta till följd av besvär i muskler och leder. Akademiska examina har hittills resulterat i en docentgrad.

Efter ett mycket bra och synnerligen praktiskt yrkesliv som arbetsterapeut, ägnar jag numera min inom akademin. Jag disputerade hösten 2001 och är verksam på Mälardalens Högskola med säte i Eskilstuna/Västerås. En framåt högskola med blandning av tekniska, ekonomiska, samhällsvetenskapliga och hälso- och välfärdsinriktade ämnen. Ett exempel på dess framåtanda är att högskolan  är Europas första miljöcertifierade högskola. Idag har jag ett uppdrag som akademichef (prefekt) för akademin för hälsa, vård och välfärd. En akademi som omfattar omkring 220 medarbetare som är verksamma inom utbildning och forskning. Vi utbildar olika professioner såsom sjuksköterskor, fysioterapeuter, socionomer, beteendevetare och folkhälsovetare. Sedan 2012 har vi examensrätt för forskarutbildning inom hälsa och välfärd som är en internationell utbildning. Jag är väldigt glad och stolt över att få ha varit en del att ta fram och utveckla den utbildningen.

Min forskning
Fokus för min forskning är betydelsen av aktivitet i det vardagliga livet. Från början var den främst inriktad mot arbetsterapi, smärta och behovsbedömningar. Nu har ytterligare en dimension lagts till med inriktningen mot hundens/sällskapsdjurens betydelse för upplevelse av hälsa och välbefinnande. Ett spännande område där det finns mycket kvar att göra. Jag disputerade den 28 september 2001 vid medicinska fakulteten på Uppsala Universitet. Disputationen hölls med docent Susanne Iwarsson som opponent och i betygsnämnden ingick Regina Wredling, Lennart Melin och Urban Rosenqvist. Tack och lov fanns många goda vänner och arbetskamrater som stöd och om inget annat så visste jag att de var där för att de brydde sig om mig. Opponenten gjorde ett lysande arbete och många sa att det var en av de bättre disputationer som de bevistat. Ärligt talat har jag mycket fragmentariska bilder av det hela, men foton samt opponentens overhead hjälper minnet något. Disputationen höll på i c:a 3 timmar och på kvällen var det fest i Strängnäs. Jag vill rikta ett stort tack till alla som gjorde den 28 september 2001 till en av de mest minnesvärda dagarna i mitt liv. TACK! 

Några tänkvärda ord från min opponent på disputationen:

"Människor kan indelas i två grupper, en som går före och uträttar något och en som kommer efter och kritiserar."  (Lucius Annaeus Seneca)

Den 10 november 2009 hade jag min docentföreläsning: "Aktivitet - beskrivning av en process mot en empiriskt grundad teori" och blev därmed behörig till docenttiteln. Min älskade Paul och dotter Kajsa hade ordnat med fest, utan min kännedom, och det var fantastiskt. Ett stort tack till alla som medverkade i den glädjefyllda stund som kvällen erbjöd.

 

KENNELN

Humle är bra som sol- och vindskydd, är starkväxande och en utmaning för valptänder och upptäckslusta

Policyn i kenneln är att föda upp hundar av så god kvalitet som möjligt utifrån det syfte de skall ha och att hundarna skall ha ett så gott hundliv som vi kan erbjuda. Ett hundliv som innebär att leva i flock med andra hundar och människor, att få kärlek och omtanke samt sist men kanske viktigast - få det ledarskap och den aktivitet som de kräver och är i behov av. Uppfödningen är förhållandevis liten (en kull var eller vartannat år) men ambitionen är att ha hög kvalitet på det som har kennelprefixet. Ibland har intresse visats från andra länder men främst är det i Sverige, Finland och Norge som valparna säljs.

 

I kenneln finns 6 st boxar som är stora (4-10 m2) för att ett flertal hundar skall kunna vara i dem (flock-tanken). Golven är belagda med klinker och boxarna har golvvärme. Väggarna är målade med ordentligt tvätt-tålig färg. Varje box har liggbänkar som hundarna kan hoppa upp på. Varje box har en separat grusad rastgård som hundarna kan gå ut och in genom luckor.

Utöver det motionerar hundarna sig själva på vår tomt som är helt inhägnad (c:a 10.000 m2). Gamla hundar bor oftast i bostadshuset och skäms bort efter konstens alla regler. Alla hundar finns omväxlande i bostadshuset i perioder. Jakthundarna bor självklart inne i huset dagarna efter jakten. 

Det är väldigt roligt att se att de hundar vi har här på besök trivs så fort i kenneln och med de rutiner som vi har kring hundhållandet. Det kan vara vänners och/eller valpköpares  hundar som är hos oss för inackordering och/eller träning.  

De tikar som får valpar föder dem i bostadshuset (i vårt gästrum) där de får vara ostörda den första tiden (c:a 4 veckor). Allteftersom valparna växer och har behov av att få nya intryck flyttas de ned till köket (1-2 veckor) för att så småningom komma ut i kenneln  där de får bekanta sig med den övriga hundflocken och livet med den. Det finns inget som är bättre valpfostrare än en trygg hundflock som på ett milt men ändå bestämt sätt talar om för valparna att det faktiskt finns gränser även för de små liven. Valparna har en särskild valpbox med tillgång till stor rastgård.


Valprastgården finns i direkt anslutning till den box som valparna växer upp i de sista veckorna innan leverans. De kan gå ut och in som de själva vill (man kan se en liten ramp till luckan). Alla valpar vill ha rent omkring sig och därför går de gärna ut när behoven trycker på. Det underlättar onekligen rengöringen och hygienen kring dem samtidigt som de snabbt vänjer sig vid att gå ut och göra ifrån sig. I rastgården finns en del med grus (väldränerat) men också en del med gräsyta att tumla runt på.

 

På rastgårdens nät växer på sommaren humle som ger en härlig skugga de varma sommardagar vi ändå har ibland. Det händer inte alltför sällan att humlen blir föremål för valparnas leklust - så roligt att dra växtdelarna i bitar eller att gömma sig bakom. Kanske inte lika roligt för en luttrad "trädgårdsmästare" - men vad gör man inte för att valparna skall få ha så roligt som möjligt.