VAGNMAKARENS ELLEN

 e: Wernffrwd Rhidian
u: Ebony Slice
  93 08 17 - 03 12 30
uppf: Hans Erik Sjöblom
stamtavla

Min allra bästa vän och läromästarinna dog den 30/12 2003, drygt 10 år gammal. Hon mådde dåligt en vecka mellan jul och nyår som först bedömdes vara en magsjuka. Hon blev bättre men när hon efter någon dag blev sämre igen misstänkte jag livmodersinflammation. När veterinären öppnade hennes buk visade det sig vara en elakartad tumör som sannolikt härrörde från bukspottkörteln. Det gick inte göra något åt den. Hon fick stilla somna. 

Ellen var en hund som man kanske får en gång i livet. Ett stort tack till Hasse Sjöblom som gav mig den möjligheten.

Ellen hade genuina brittiska förfäder från de framgångsrika kennlarna Wernffrwd, Gwibernant, Jordieland mfl.

Hon präglades av en mycket stark jaktlust och arbetsvilja. Tempot och energin var alltid på topp och som Erik Eckhardt de Mant uttryckte det på rasmästerskapet 1996;  

"Denna hund är en ögonfröjd utan like".

Ellen startade 18 gånger på jaktprov varav 11  premierades med första pris (se vidare under "Resultat"). Vid sina sista starter på jaktprov fick hon sin första 0:or någonsin. Desto mer glädjande var det när Ellen blev 2:a på det årliga cockermästerskapet 1999 som avgjordes på Räfsnäs gård utanför Strängnäs med Mr Keith Carter som domare. Hon var så nära att vinna och endast slagen på målsnöret, dessutom med en annan förare vid detta tillfälle.  År 2000 blev hon återigen 2:a på mästerskapet på Björkviks gård i Östergötland, nu dömd av Mr David Pope. Ellen var ända in i det sista som en unghund. Många trodde att hon var ett barnbarn till sig själv -, "Är det ett barnbarn till Ellen?", "Har Du skaffat Dig en ny unghund?", "Är det verkligen Ellen", "10 år! - Inte möjligt!" - var faktiskt kommentarer som jag fick under höstens jakter 2003. Tre veckor innan hon dog var hon med på jakt som hon deltog med liv och lust i bästa Ellen-stil.

Vagnmakarens Ellens jaktprovsresultat

Ellen startade på jaktprov mellan 1994 och 2001. De resultat som hon uppnådde talar för sig själv:

TOTALT 18 starter varav        
11 st  första pris - 5 med HP
4 st andra pris
1 st tredje pris
2 st noll pris

1996 vann Ellen klubbmästerskapet för cocker spaniel.
Domaren Erik Eckhardt de Mant gav följande kritik:

"Denna hund är en ögonfröjd utan like! Blixtrande sök, helt i hand, viltfinnare av högsta rang, lysande apportör. Kort sagt en mästare!"

1997 blev Ellen 4:a på Spaniel Mästerskapet, domare: Mr Ian Openshaw, Storbritannien  
1999 blev hon tvåa på Cocker Mästerskapet, slagen på målsnöret och dömd av Mr Keith Carter, Storbritannien.
2000 blev hon tvåapå Cocker Mästerskapet, dömd av Mr David Pope, Storbritannien

I elitklass fick Ellen totalt 8 förstapris. Jag försökte få ytterligare ett efter att reglerna ändrats för jaktchampionat. För att få championatet krävdes ytterligare ett förstapris i elitklass (efter regeländringen ikraftträdande) oavsett hur många förstapris hunden hade innan. Vi startade på Hässelbyholm för Mr Keith Carter och Ellen gick verkligen bra så jag trodde att det skulle bli lätt fixat. Emellertid fick vi börja väldigt tidigt på morgonen så fasanerna var ännu inte ute. Efter 45 min fick vi gå in i ett jättesnår av slån och Ellen såg till att det kom ut c:a 40 fasaner ur slånet. När vi blev anvisade slånet förstod jag att nu är det kört -  hon övergick från att arbeta enligt jaktprovsregelverket till att arbeta efter "nu-jagar-vi-på-Hässelbyholmslånen-regelverket". Alltså en nolla på jaktprovet för Ellen. Vi får glädja oss med att de som startade efter oss fick något bättre förutsättningar med fåglar ute i marken.

Under året 1999 startade Ellen endast på Spaniel Mästerskapet och då förd av Paul Anderson. Hon blev slagen på målsnöret och blev tvåa. Hon visade sin fantastiska kapacitet och trots att hon fördes av annan förare så  arbetade hon målmedvetet och med den kraft som hon hade. Ellen blev slagen i s k run-off då domaren tyckte att de två främst placerade hundarna var helt likvärdiga men det som skiljde dem åt var att den vinnande hunden kunde föras med färre visselsignaler. Det accepterade vi utan prut.

Glädjande har även hennes valpar fått framgångar på jaktproven.

Som ett axplock kan nämnas att Ellens valpar från 1997 års kull startade allihopa året 1999 och det resulterade i att alla på sin andra provsäsong meriterade sig till elitklass - dvs de tog ett första pris i öppen klass.  

1999 års resultat blev därför;

Vad kan man säga om sådana valpköpare! Bara tacka högre makter och deras förmåga och entusiasm att ta fram det bästa ur hundarna. TUSEN TACK!

Utställningar

Ellen har även ställts ut två gånger för att kunna få sin merit från utställning och därmed bli jaktprovschampion. Jaktmeriterna har hon ju (det krävs 3 x 1:a ekl) men det behövdes fram till juli 2001även ett andra pris i ökl på utställning, för att få ut titeln. Hon ställdes ut för Charlotte Lindell, Norrköping SKK -98, och erhöll följande kritik:

" Lagom stor tik. Huvudet kunde vara grövre i nospartiet. Korrekta vinklar fram och bak. I för mycket avsaknad av behäng men pälskvaliteten u.a. Rör sig u.a."  Resultat:  3:e pris.  

Vid det andra tillfället föreföll den engelske domaren bli alldeles förskräckt över att få en s k jaktcocker att döma. Han varken tog eller tittade på henne utan gav på ringsekreterarens uppmaning en 0:a i pris.