Utställning, cocker och kennel Meryl

Trots att inriktningen i avelsarbetet på kennel Meryl huvudsakligen är inriktad på den jaktliga varianten av cocker spaniel har jag inte riktigt kunnat släppa tanken om aveln med utställningshundar även om det sker i en mycket begränsad utsträckning. Utställningar är en utmaning och en trevlig social tillvaro som lockar många med mig. I nedantående tabell framgår vilka utställningshundar som finns på kenneln. Därefter kan Du läsa om hur det är att ställa ut cocker i mer generella ordalag. 
Kennel Meryl's utställningshundar representeras för närvarande av följande cockrar:

Hanar

 Tikar

Travis Face Factor
f. 2008

 

Ch Travis Wake Up and Dream 
            f. 1998
 
Cocker och utställningar
Att delta på utställning med sin cocker är mycket roligt och utmanande. Det råder inget tvivel om att svenska cockrar håller en hög klass, både nationellt som internationellt, när det gäller utställningsarenan. Idag måste cockern närmast betraktas som en sportig sällskapshund snarare än en den jakthund som den har sitt ursprung i, men i  sin egenskap som en trevlig familjemedlem, kan man även utveckla den till att bli en utställningshund om jycken har utseendet för sig. Då kan även tävlingslustan kan få utlopp för den som vill utmana omgivningen.
Utställningar idag
 All utveckling går framåt, vilket även cockern har gjort i sin utställningsform. Olika typer kan skönjas och var  och en får bedöma vad man tycker är vackert. Skönheten sitter tack och lov i betraktarens öga. Det råder dock inget tvivel om att cockern  idag har mer päls som man kan jobba med inför utställningen för att framhäva dess fördelar men kanske också för att "lura" bort de mindre fördelaktiga sidorna. Själva uppvisandet av hundarna är en konst och många som åker på utställningarna är oerhört rutinerade och professionella i sin "handling". Eftersom cockrarna har en hög klass i sig och uppvisarna är så duktiga så kan det vara svårt för nybörjaren att gå i topp direkt hur bra ens hund än är. Men, alla har vi varit nybörjare när vi börjat med ett nytt område och trägen vinner. Fotona visar  representanter för svart (Such Travis Ricochette) samt för rött (SU(u)Ch Travis Touch Mark). Den röda hunden är fotograferad efter en utställning då hunden var 7 år gammal och han blev bäst i rasen (BIR) och bäst bland alla apporterande hundar i finalen (BIG)
Att förbereda sig
Precis som inför vilken sportverksamhet som helst så innebär en utställning massor med förberedelser. En päls kommer inte i kondition bara av att badas några dagar innan utställningen och för att den trimmats av någon skicklig trimmare. (Att lära sig att trimma tar lite tid och framförallt krävs det övning, övning och övning. Bilden till vänster glada entusiaster på en trimkurs.) Nej, det är nödvändigt med regelbundna bad och allmän omvårdnad av pälsen där tovor är bannlysta. Hunden måste hållas i kondition - cykling är ofta ett mycket bra alternativ (även för ägaren) för att ge stuns i steget. Sedan måste även den mentala biten underhållas - en hund som inte tycker utställningar är roliga kommer inte heller att vinna. Att träna både i stående och rörelse under lustfyllda former är A och O.
Att prova på 
 För alla som funderar på utställning och vill pröva på, är de inofficiella utställningarna ett bra alternativ att börja med. De genomförs under lite enklare förhållanden och stämningen är ofta mer avspänd. Här kan man träna sig själv och hunden för vad som komma skall. Så småningom vill man säkert prova på en officiell utställning och då är det också ett val av domare. Domarna har förstås olika preferenser och det gäller att hitta de domare som jag tror uppskattar just den typ av hund som jag har. Vänd Dig gärna till Din uppfödare som kan ge tips. Har jag tur så går det jättebra men ibland så kan det gå käpprätt ....... Men det är ju klart - även om domaren nu inte tycker att jag har världens vackraste hund så är det ju precis densamma som den var innan vi gick in i ringen. Precis som när det gäller all dressyr med cocker så gäller det att göra utställningen  till en rolig händelse. Sedan skall  man inte ta vare sig sin hund eller sig själv på allt för stort allvar.