|
JAKT,
COCKER & KENNEL MERYL
Fotot
är från Cockermästerskapet 2008 då jag startade
med Timsgarry Bell
Avelsarbetet på kenneln
är för närvarande mest inriktat på jakthundar. Kennelns målsättning
är att presentera goda jakthundar på jakt och jaktprov. Förutom
att själv dressera och pröva hundarna, är ett högt önskemål att
valpköpare skall uppleva den stora glädje som det är att jaga över
spaniel på traditionellt sätt. Om de sedan även vill gå på jaktprov
är det desto bättre. Alla valpköpare får så mycket träningshjälp
de vill. För min kennel är det högsta betyget när även valpköpare
lyckas med sin hund på jakt och/eller går till pris på jaktprov.
|
COCKER
SPANIEL SOM JAKTHUND
LITE, LITE HISTORIA
Cockern i sin moderna tappning härstammar från de brittiska öarna och används
i sitt hemland för jakt på småvilt, företrädesvis kanin och fågel. Rasen
utmärks av sin stora arbetsförmåga i förhållande till sin kroppsvikt.
Cockern
och den engelska springern härstammar från samma stam. I början
av seklet skildes de olika raserna genom deras vikt! Alltså kunde
man få cocker och springer från samma kull, allt beroende
på hur mycket de kom att väga.
Idag har raserna utvecklats åt olika håll men fortfarande kan springerlika
hundar dyka upp i jakttypen av cocker. Det märks kanske särskilt
väl inom cockern eftersom den finns i alla upptänkliga färger,
varför en brun-vit cocker kan bli förvillande lik en springer.
Ibland kan man se springrar som har ett väldigt cocker-likt sök,
men det blir inte lika slående eftersom springern alltid har sina
färger - svart-vit eller brun-vit. Att de
olika typerna slår igenom är inget konstigt eftersom raserna egentligen
är väldigt unga. Här gäller det bara att använda sitt förnuft i
avelsarbetet och inte glömma bort att njuta
av goda jakthundar. För de flesta som har sett många olika
jaktspaniels och som har mångårig erfarenhet av spanieljakt är inte
det något problem. Fotot ovan visar halvsystrarna Meryl Next
Fairytail (svart) och Meryl Country Topic (vit/svart) tillsammans
med sin mor Vagnmakarens Ellen och fotot till höger visar Meryl
Fly Hight to Astro som är en kullsyster till M Next Fairytail. Alla
representerar typiska jaktcockrar. Bilden till vänster hittade
jag på internet men källan var inte uppgiven. Men jag
tycker att den väl representerar en cocker spaniel från
den första hälften av 1900-talet och som jag föreställer
mig att cocker spaniel såg ut på den tiden.
Två typer
av cocker
Cocker finns idag av två
typer, den renodlade jakttypen och en utställningsvariant. Den senare finns även
i jaktliga sammanhang och har sina ivriga förespråkare. Jag har själv haft en
alldeles ypperlig utställningshund som jakthund (se Travis
It´s A Black-Out), men min erfarenhet har visat att det är svårare
att få tag de bästa jakthundarna ur dom linjerna eftersom de används och prövas
i så liten utsträckning idag. De flesta som har cocker spaniel idag har
faktiskt sina hundar huvudsakligen som sällskapshundar.
Den s k jakttypen skiljer sig från utställningsvarianten, förutom att de har
säkrare jaktegenskaper, i att de i regel har mindre päls, har högre öronfästen,
är oftare smalare över nosen och är fullständigt värdelösa som utställningshundar.
På fotot till vänster här kan man se skillnaden i utseende mellan Vagnmakarens Ellen och Travis
It´s A Black-Out (Oskar) som sitter bredvid varandra. Båda
kan dock anses representera mycket goda jakthundar inom sina typer. Fotot till
höger visar ett annat par av de olika typerna av cocker nämligen den bruna
Nancarrow Cinnamon och Travis Heavy Demand som är orange roan.
Att det inte finns
några självklarheter när det gäller jakthundar, typer och avel visar
dock historien om cockern Speckle of Ardoon, återgiven av spanielvärldens
stora mästare Keith Erlandson. Speckle of Ardoon var en blandning
mellan show-cocker och jaktcocker och gjorde det som ingen annan
spaniel hittills förmått - att vinna det brittiska mästerskapet
tre år i följd samt ett mycket stort antal jaktprov och andra former
av jakttest. Dessa meriter uppnåddes före 4,5 års ålder. Många av
de mest framgångsrika jaktcockrarna har Speckle of Ardoon i sin
stamtavla.
|
|
COCKER PÅ JAKT
Cockern är således en intensiv liten jakthund, som företrädesvis används
till jakt på småvilt såsom kanin, fågel och hare. Den skall arbeta inom ett
avstånd som gör det möjligt för jägaren att skjuta med hagelbössa. I
praktiken innebär det att den skall röra sig max 20 meter åt vardera håll.
Vid träningen är jag väldigt noga med att hunden inte får gå längre ut än
10 meter eftersom det alltid är lättare att töja på gränsen än att strama
åt den igen.
Vid söket, arbetar hunden framför
föraren, i ett sick-sack mönster samtidigt som föraren förflyttar sig framåt
i terrängen. Här gäller det anpassa fart och riktning till de förhållanden
som gäller avseende vind, vilttillgång och terrängtyp. Det finns teoretiska
tankar kring detta och som beskrivs utmärkt i spaniellitteraturen (se
litteraturtips längst ner på sidan), men
i praktiken är det kanske inte alltid exakt som i boken. Man skall ha klart för
sig att det hunden erfar nere vid marken avseende vittringsförhållanden kanske
inte stämmer överens med vad vi som förare tolkar 1,5 meter ovanför. Har man
en erfaren hund, kan man lugnt lita på den.
Alltså går förare och
hund framåt och förhoppningsvis kommer hundens arbete att bli mer och mer
intensivt, svansen går snabbare och snabbare och så kommer stöten av viltet.
Här skall hunden bli stilla och stanna
kvar på plats, trots att fågel flyger upp eller kaninen far iväg, för
att föraren skall på ett säkert sätt kunna skjuta om denne så önskar. För
en oinvigd förefaller ovanstående fullständigt orimligt (att hunden skall
stanna kvar när den äntligen kommit i närkontakt med viltet) men det är det
som är det unika med spanielhundarnas fantastiska önskan om att vara sin
husse/matte till lags. På engelska kallas det för "will to please"
och är spanielrasernas adelsmärke. Allt arbete bygger på att man skall kunna
bli ett så sammansvetsat team att man kan gå tyst lugnt och stillsamt när man
för sin hund. (De tre fotona ovan visar Meryl Fly High to Astro i ett
fältarbete)
|
|
Spanieljakt
är spännande och det är fascinerande hur väl ett samarbete kan utvecklas
mellan hund och människa. Självklart skall man kunna använda sin hund under
hela jaktsäsongen och snö i markerna utgör på intet sätt något
hinder för att bedriva spanieljakt. Spanielns av tradition kuperade svans(dock förbjudet i Sverige idag sedan ett tiotal år tillbaka) är ett viktigt
hjälpmedel då man skall läsa sin hund. Normalt viftar den hela tiden men då
den kommer för vilt går den extra ivrigt och är man van med spaniel på jakt
så blir det en stund med extra krydda - är det vilt på gång nu eller är det
en färsk lega där viltet hunnit iväg. En del spaniels stannar
upp en aning innan de stöter, vilket engelsmännen anser vara särskilt
premierande (under förutsättning att det blir en riktigt stöt därefter) och
det är faktiskt till hjälp för jägaren som hinner få några sekunder extra
för att bereda sig för vad som komma skall.
Bildsviten visar Java (Nancarrow
Cinnamon) ute på jakt en vinterdag. På den översta vänstra bilden visar hon
tydligt att hon har något på gång, här finns det säkert något. Hon har
stannat upp och är stilla någon/några sekunder och fixerar kroppen och
huvudet på det som hon funnit extra intressant. På nästa
bild (ovan till höger) har hon sekunderna efter tagit sats och gör en stöt för att
på den tredje och avslutande bilden se förnöjt fasanen flyga iväg (vilket
dock fotografen inte lyckades fånga). Här skall hunden bli kvar på plats för
att avvakta ett skott som resulterar i en apportering alternativt att skott inte
lossas/missar och då fortsätta jakten. Allt efter förarens önskemål. Det
är ett härligt teamarbete som jag unnar alla få uppleva - särskilt med en
intensiv cocker!
Efter skott skall hunden apportera det som skjutits och därefter
snabbt komma in med viltet och lämna av det till föraren. Snabbt, snyggt och
prydligt. Apporteringen tränas med fördel med hjälp av s.k. dummies. Genom
den träningen kan man förbereda hunden för de olika situationer som kan
uppstå vid apporteringsarbetet. Fotot till höger visar ett barnbarn till
Vagnmakarens Ellen (Nidaros Walk on Top) som levererar i hög fart en dummy som
han just funnit.
Cockersöket
Det som betecknas som ett typiskt cockersök skulle kunna beskrivas som ett
mycket intensivt kroppsarbete och till synes närmast ett vimsigt sök, men i själva
verket är det mycket målmedvetet och marknära arbete som hunden utför.
Cockern snirklar och snor runt men håller ändå zick-zack mönstret, trots
snurrandet. Tack vare det intensiva söket anses cockern vara oöverträffad vid
kaninjakt. De som inte är vana att se ett riktigt cockersök tycker rent av att
det är oregelbundet. Den större kusinen springer spanieln har ju ett mycket
mer "rent" zick-zack mönster. Självklart påverkas söket av de förhållanden
som hunden är van vid - används den vid kanintäta marker, går den mer tätt
och intensivt än om den går på marker där det är glest med vilt då söket
blir mer öppet. Men, ofta ser man ändå det karaktäristiska dragen i söket
hos en cocker oaktat viltförhållanden. |
Lär känna Din cocker
Hur gör man för att lyckas med att dressera sin cocker till en bra jakthund?
Ja, träningen är ju A och O och svårigheten ligger kanske i att alla hundar
är olika och därför går det inte säga att så och så skall det vara. Det
finns många alldeles utmärkta böcker där det finns riktlinjer för hur man
skall gå tillväga. Ett kärt men
desto angelägnare problem med åtminstone
den typ av jaktcocker jag har, är att de utstrålar en så stor arbetsvilja att
jag lätt förförs av den och vips så har jag ställt alldeles för höga
krav på hunden. Har man otur kan det kan resultera i en osäker hund som tappar
fart och stil. Ibland kan man t o m se hundar som blivit hårda i munnen för
att kraven har varit för höga under dressyrens gång. Det är väldigt lätt
att gå lite för fort fram när man har en valp på 10-12 veckor som apporterar
både and och kanin trots att det inte borde vara möjligt. En valp som vid
tidig ålder visar fin reviering och förmåga att utnyttja sin näsa sporrar
väldigt lätt till att tänja på gränsen - man blir ju så glad av
arbetsglädjen! (bilderna visar "Hotta" vid 12 veckors ålder,
intensivt sökande efter sin apport)
Engelsmännen säger så fint att cockern utmärks av sin personlighet - "they
are such a characters" - och bättre kan det knappast sägas. Det finns något
där som måste bevaras för att det skall vara en riktig cocker i mina ögon.
För mig är det viktigt att känna att personligheten finns kvar hos den cocker
jag arbetar med även om det innebär att "hornen ibland växer ut"
och det blir lite jävelskap. Det är en balansgång mellan att ha kontroll på
sin cocker och samtidigt kunna behålla självkänsla och i viss mån
självständighet som är oerhört viktigt vid t ex fria apportsök. Ett exempel
på i mitt tycke alldeles för mycket kontroll, uppstår då man skjutit
ett vilt varvid hunden istället för att markera nedslaget tittar på sin
förare. I sådana fall måste hunden dirigeras ut till apporten och har man
otur kan viltet löpt undan. Dessutom krävs att skytten/föraren vet var
fågeln/viltet hamnade så att dirigeringen kan bli korrekt. Det är dyrbar tid
som kan gå förlorad. Självklart är idealet en hund som alltid är
stadig och som behåller sin självkänsla för ett självständigt arbete när
så krävs. |
|
Mina cockrar har oaktat om
de är av utställnings- eller jakttyp, alltid varit mycket känsliga för beröm.
Därför har jag försökt prägla träningen att bli så positiv och i berömmande
anda som möjligt. Att sticka till en godbit för att förstärka berömmet gör
gott. Det viktigaste är att få en starkt teamarbete mellan hund och förare.
Knyt upp Din hund till Dig så att den verkligen vill arbeta med Dig, att Du som
förare blir den som är nyckeln till det roliga! En av de mest framgångsrika cockerförarna i England använder just godis
som en förstärkning vid dressyren. Självklart skall man sätta gränser - det
är helt nödvändigt - men kom ihåg att få igång hunden så svansen viftar
glatt igen ganska snabbt efteråt.
Olika
träningsfilosofier
Spanieln som
jakthund har blivit mer och mer populär i Sverige - glädjande nog. I samband
med det blir det fler och fler som har åsikter om hur man skall dressera sin
spaniel och här gäller det verkligen att tänka till. Det är lätt att
acceptera en träningsfilosofi som framförs av någon på ett övertygande
sätt. Det är lätt att falla till föga för att en och samma metod är
användbar på alla hundar. Jag är övertygad om att det inte är så enkelt
utan vissa hundkaraktärer kräver en viss typ av dressyr och en annan karaktär
en annan typ av dressyr. Därför är det viktigt att söka efter den typ av
hund som passar ens egen personlighet och sätt att jobba. Personligen föredrar jag den
positiva och mjuka metoden där man bejakar hundens jakt- och apporteringslust,
man går långsamt tillväga och jobbar mycket med kontakt och beröm. Trots att
jaktspanieln skall jobba under mycket frestande situationer är jag inte heller
för den benhårda kontroll som många har för att lyckas med stadgan. En
alltför hård kontroll tror jag hämmar hundarnas initiativ och arbetsglädje,
men å andra sidan "knallar" de hårt kontrollerade hundarna aldrig
heller... För mig är det eftersträvansvärt med det lite spektakulära som en
intensiv jaktlust och glädje kan erbjuda som dock kan innebära en hel
del bus från hundarnas sida nu och då. Det blir lite mer spännande och
framförallt måste ens humor utvecklas för att man skall kunna ta buset. Ett
gott exemple är från 2001 års Cockermästerskap där Java (Nancarrow Cinamon)
gjorde bort matte totalt för den samlade eliten.
Tänk först - gör sedan.....
För att avrunda det hela kan man sammanfatta cockern som en personlighet, med
mycket stor arbetskapacitet, där "hornen ibland växer ut" och som mår
bra av mycket beröm. Hur tyglar man nu detta? Enkelt uttryckt - bli en trygg
ledare (dvs konsekvent och rättvis), låt hunden alltid lära sig saker stegvis
och varje steg till 100 % innan nästa tas, tänk efter före eftersom cockern
inte gör det och slutligen ta inte Dig själv på för stort allvar. Ha
roligt och förstärk banden mellan Dig och hunden så mycket som möjligt. Jag hörde
berättas om en retrieverägare som hade imponerat omgivningen genom att kunna
skicka sin hund på en apport rakt ut 200 meter. Vid frågan om hur hon lärt
hunden det - svarade hon: "Jag har utvecklat förmågan meter för meter".
Kan det sägas bättre? När det gäller träningen av cocker så gäller det
verkligen att ta det steg för steg. Kedjan är ju inte starkare än den
svagaste länken. Samma sak med dressyren. Inlärningen sker bäst med en
positiv anda där glädjen blir dominerande i alla moment. Lätt sagt men inte
så lätt gjort men övning ger färdighet.
I övrigt vill jag bara hänvisa till ett antal böcker
och filmer som kommer ge Dig mer än vad jag någonsin kan göra på de här
sidorna. Böckerna och filmerna kompletterar varandra och vissa delar är bättre
än i andra. Ta till Dig det Du tycker passar Dig. Läs, titta och lär av
andra. Gå på jaktprov, prata med folk och läs igen, se på filmer igen och Du
blir fast i detta som kan bli ett fantastiskt samspel med Din cocker.
Vill Du sedan utmana Dig själv
genom att starta på jaktprov så har Du fått ett nytt heltäckande intresse
bland trevligt folk och fä. Ibland går allt som det ska och då är det extra
roligt men ibland så stämmer det inte hela vägen den dagen. Så är det men
det är så roligt ändå. VÄLKOMMEN I GÄNGET.
Om Du har frågor eller
kommentarer kring detta är Du hjärtligt välkommen att ställa dem till mig
via e-post eller telefon:
0152/200 93. Om jag har ett förslag till svar så ger jag det annars försöker
jag hänvisa Dig vidare till andra som kan bättre.
Böcker:
Sten Christoffersson "Fågelhundar
- Dressyr och Jakt" ICA Bokförlag, 1990
Keith Erlandson "Gundog Training" Popular Dogs Publishing,
1987
Keith Erlandson "The Working Springer Spaniel" Flycatcher
Robinson Publishing, 1995
Mike Smith "Working Springer & Cockers" Biddles Ltd,
Guildford and King´s Lynn, 1998
Martin Deeley "Working Gundogs" Crowood Press 1989
P.R.A Moxon "Training the Roughshooters Dog" Popular Dogs
Publishing, 1985
Filmer:
Sten Christoffersson
"Fågelhundar-
Dressyr och Jakt - Valpfostran och apportering del 1"
Sten Christoffersson "Fågelhundar-Dressyr och Jakt - Spaniel del 2"
Carl & Mark Colclough "Basic Cocker Spaniel Training"
Mästerskapsfilmer från England och Sverige
Ian Openshaw "Basic Spaniel Training for the Gun"
Ian Openshaw Advanced Spaniel Training for field & Trials"
Ovanstående böcker och filmer är ett axplock av den flora som finns, men
dessa har jag funnit särskilt värdefulla (har Du fler tips är jag glad om Du
hör av Dig). De nämnda böckerna och filmerna kan sannolikt beställas från
Naturredaktionen, PB Broadcast och Rospigans. De engelska mästerskapsfilmerna
produceras av Paul French och kan enklast beställas via www.gundogs.nu
där det dessutom finns en mängd intressanta länkar för Dig som är
intresserad av spanieln som jakthund.
|
|