|
SUCH Travis It´s A Black-Out - Oskar
- var min första cocker spaniel och han blev min stora läromästare. Han hade det unika
- skönhet och jaktlig talang. Vi tävlade på utställningar och åkte på jaktprov.
Oskar blev utställningschampion och många uppskattade hans torra och kompakta
utseende. Han erhöll sina cert för
domarna;
Ed Croud (AUS), SKK Göteborg
Hans Lehtinen (SF), SKK
Stockholm
Rae Furness (GB),
SSRK, Ultuna
Dessutom innehöll höstarna många
jaktdagar, fr f a klappjakter där Oskar var en hängiven medarbetare. Dessa jakter
innebar att han blev en mycket god viltfinnare och enveten apportör. Höstarna blev
alltså jaktens tid då pälsen (behäng) klipptes av (till utställningsfolkets stora
förfäran!) och fram i april var pälsväxten utväxt igen då
utställningsringarna erbjöd nya utmaningar. Han var, liksom många andra
utställningscockrar, en mycket god viltspårshund. Garvade yrkesjägare har anlitat hans tjänster och erkänt hans goda förmåga att spåra vilt, även sådana som
andra hundar prövat och gått bet. |
|
JAKTPROV
 På jaktproven avancerade Oskar ganska snabbt till elitklass och erhöll
där ett förstapris och sex andrapris. De tredjepris han erhöll fick han
oftast för att han krånglade på spåret. Att det blev så många andrapris beror nog på
att jakterna vi deltog på gav ett visst mått av självständighet som kan vara lite
besvärligt att bemästra under de mer ordnade jaktproverna. Han hade en mycket mjuk mun
som levererade hem många undanlöpta eller tryckande fasaner. Som kuriosum
kan det för den nyligen initierade spanielintresserade veta att på den tiden
hade man vatten och spårarbete vid varje jaktprov (fältprov). Efter en dags
jakt avslutades provet med spår och vatten och då kunde många hundar vara
trötta. Det kunde visa sig i misslyckade spår eller vattenprov. Med dagens
krav om ett godkänt spår- och vattenprov hade på den tiden varit en guldgruva
för mig och Oskar. Å andra sidan har kraven på utförda fältarbeten hela
tiden utökats, så det jämnar nog ut sig på sikt ändå.
Oskar var en mycket mjuk och
snäll hund utan att bli mesig. Han var precis som en cocker skall vara - man skall aldrig
riktigt veta vad en cocker kan hitta på. Ett exempel på "cocker-fanstyg"
hände på det internationella provet på skånska Näsbyholm (1989), där Charlie
Johnsson dömde. Oskar fick gå ganska länge, trots mina försök att avbryta. Jag
tyckte inte att han gick så bra som han kunde och dessutom kände jag på mig att
"hornen skulle växa ur pannan" på honom. Oskar bönhörde mina önskningar och
avslutade jakten med fullt drev efter hare över ett gärde till allas beskådan. MED
SKALL! Charlie gav mig pris för bästa nolla! Det värmde eftersom det hade
varit fruktansvärt
pinsamt.
 Oskar erhöll sitt 1:a och
sina 2:a pris i elitklass enligt följande;
1:a Gunnar
Romare, Läckö, -89
2:a Gunnar Petersson, Frötuna Gård, -89
2:a Erik Björne, Brevens Bruk -89
2:a Bengt Pettersson, Brevens Bruk -90
2:a Curt Hjalmarson Boström, Frötuna Gård -91
2:a Jörgen Sandberg, Brevens Bruk, -91
2:a Henry Hammarlund, Björkvik, -92
Trots att han vid 11 månaders ålder
befanns ha grav höftledsdysplasi, levde han i 12,5 år, med många, många jakttimmar
bakom sig. I maj -98 fortsatte han till de sälla jaktmarkerna, där jag hoppas att han
har oändligt många jaktdagar framför sig.
En hund som Oskar önskar man att
alla skall få uppleva.
|
SUCH
Travis It´s A Black-Out