Cocker
spaniel som ras delades i de två olika typerna för
drygt hundra år sedan. Det var olika intressen och användningsområden
hos uppfödarna i Storbritannien som medverkade till att det
blev en uppdelning. De som jagade med sina hundar avlade på
de jaktliga egenskaperna och brydde sig mindre om utseendet. Hos
uppfödare med utställning/sällskap i fokus, blev
utseendet det som huvudsakligen prioriterades. Utifrån de
olika intresseinriktningarna har tämligen två homogena
typer utkristalliserats med olika drag både vad gäller
utseende och jaktliga egenskaper.
Det
finns många beskrivningar från välkända
uppfödare hur man bäst karaktäriserar en jaktcocker.
De flesta tycks vara eniga om att jaktcockern har i förhållande
till sin storlek en enorm förmåga och att den präglas
i hög grad av sin stundtals något egensinniga karaktär.
Cockern beskrivs i olika termer - alltifrån att djävulen
själv har med ett finger i avelsarbetet (de hittar ju på
så mycket sattyg!), till att de inte är hundar utan
små människor. Eller - man säger inte till sin
jaktcocker att göra något utan man ber den och då
gör den allt för sin ägare. Eller - jaktcockern
jagar inte för att hitta vilt utan den arbetar om det finns
vilt. Det finns många uttalanden på liknande sätt
som alla visar på det stora engagemang och kärlek som
uppfödare och ägare ägnar sina jaktcockrar.
I
mycket generella ordalag är jaktcockern en hund med mindre
pälsmängd, som har högre öronansättning,
bredare skalle, mindre utfyllt nosparti jämfört med
utställningstypen. Inom jaktcockern finns en variation avseende
utseende- och storlek, med både stora som små hundar,
med finare och grövre benstommar. Eftersom de jaktliga egenskaperna
är det överskuggande i avelsarbetet, har inget specifikt
utseende prioriterats generellt, som kan vara en förklaringen
att det är en variationen i utseende bland jaktcockrar. Självklart
kan enskilda uppfödare ha utseendemässiga preferenser,
men det är inget som slagit igenom på typen som helhet.
Jaktcockerns
utveckling i Storbritannien
Det är naturligtvis omöjligt att återge en rättvis
bild av jaktcockerns utveckling i sitt hemland med hänsyn
till hur många som varit och är engagerade och den
mängd av hundar som fötts upp där. I Storbritannien
finns ett så stort intresse för spanieljakt varför
det kan vara svårt för oss i Sverige att greppa. I
vårt land är denna form av jakt är en udda företeelse
i skuggan av den dominerande klövviltsjakten. Således
kommer endast de mest framstående uppfödarna som präglat
många olika kennlars verksamhet att presenteras och som
även påverkat utvecklingen i Sverige. I övrigt
beskrivs framstående hundar som präglat aveln. För
den som är intresserad av historia och stamtavlor är
Mike Smiths bok ”Working Springer and Cocker Spaniels” från
1998 en guldgruva och rekommenderas varmt.
De
jaktcockrar vi idag ser i stamtavlorna kan härledas i många
fall bak till 60-70-talet. Den jaktcocker som många känner
till, kanske mycket för att historien är väl beskriven
men också lite av en saga. Det gäller Keith Erlandsons
Specle of Ardoon som var en blandning mellan en show-cocker hane
och en lite jaktcockertik. Anledningen till ”bland-parningen”
var att tiken befann sig på Irland där det inte fanns
andra jaktcockrar vid den tidpunkten. Uppfödaren (Will Sloan)
tog vad som fanns och det blev en showcocker (Tireragh Silver
Starligth med fädernet från Sixshot Otto the Own, och
mödernet Tireragh Harvest Moon). Det föddes två
valpar varav av Keith Erlandson, en legend i sig, tog sig an tiken.
Engagemanget var till en början blandat med mycket stor skepticism
som sedan övergick till en stor kärlek och framgång.
Det hela resulterade i att de tillsammans vann nio jaktprov (open
stakes) och tre mästerskap (72-74) före fem års
ålder.
I nedanstående
finns en lista på brittiska uppfödare som har haft
stora framgångar i sin uppfödning. De flesta av dessa
finns inte längre aktiva och de nyare kennlarna har ännu
inte hunnit göra avtryck på samma sätt, med hänsyn
till att tiden är en viktig faktor i utvärderingen av
avelsarbetet.
Kennelnamn |
Uppfödare |
Framstående
hundar uppfödda av kenneln (födelseår). Alla FTCH |
Anahar |
Mrs
DJB Douglas |
Anahar
Allspice (86) |
|
|
Anahar
Bawbee (87) |
|
|
Anahar
Kirsty (90) |
|
|
Anahar
Teuchat (91) |
|
|
Anahar
Tippet (91) |
Bournpark
|
Mr
EE Burchell |
Bournepark
Beluga (86) |
|
|
Bournepark
Blaze of Nancarrow (88) |
|
|
Bournepark
Bobbin (86) |
Chyknell |
Mr
J Shotton |
Chyknell
Chocolate Drop (83) |
|
|
Chyknell
Jessica (01) |
Exton |
Mrs
TA Watt |
Exton
Anna (72) |
|
|
Exton
Busy (64) |
|
|
Exton
Dainty (68) |
|
|
Exton
Dickle (74) |
|
|
Exton
Duncan (64) |
|
|
Exton
Jamie (79) |
|
|
Exton
Jemima (74) |
|
|
Exton
Jenny (66) |
|
|
Exton
Monty (61) |
|
|
Exton
Sarah (67) |
Gwibernant |
Mr
P Hayward |
Gwibernant
Eel (76) |
|
Mr
K Erlandson |
Gwibernant
Llewellyn (82) |
|
|
Gwibernant
Snake (78) |
|
|
Rhu
of Migdale (76) |
Laighpark |
Mr
JG Maxwell |
Laighpark
Dazzle (85) |
|
Miss
AK Hill-Wood |
Laighpark
Flick (83) |
|
Mr
J Edgar |
Laighpark
Floss (88) |
|
|
Laighpark
Mist (88) |
|
|
Laighpark
Nancy (84) |
Maesydderwen |
Mr
P Jones |
Maesydderwen
Flymo of Sandyhill (89) |
|
|
Maesydderwen
Jackdaw (91) |
|
|
Maesydderwen
Jackdaw (91) |
|
|
Maesydderwen
Kestrel (91) |
|
|
Maesydderwen
Kirsty (91) |
Mallowdale |
Mr
DJ Openshaw |
Mallowdale
Rackatear (96) |
Nancarrow |
Mr
H Millington |
Nancarrow
Carousel (91) |
|
|
Nancarrow
Gypsy (79) |
|
|
Nancarrow
Sooty of Craigfelin (80) |
Parkbreck |
Mr
CR Colclough |
Parkbreck
Breeze (92) |
|
|
Parkbreck
Eagle (90) |
|
|
Parkbreck
Eclipse of Mailscot (90) |
|
|
Parkbreck
Elm of Bishwell (90) |
|
|
Parkbreck
Jake (91) |
|
|
Parkbreck
Jefferson (93) |
Tayburn |
Sir
D Gregory |
Tayburn
Angus (68) |
|
Mrs
AM Gregory |
Tayburn
Brora (81) |
|
|
Tayburn
Cockle (74) |
|
|
Tayburn
Ron (70) |
|
|
Tayburn
Valentina of Anahar (79) |
|
|
|
Wernffrwd |
Mr
& Mrs HC Gwynne |
Wernffrwd
Ammwyl (89) |
|
|
Wernffrwd
Bunterson (83) |
|
|
Wernffrwd
Ci Twt (84) |
|
|
Wernffrwd
Cymro Du (89) |
|
|
Wernffrwd
Dai Bach (92) |
|
|
Wernffrwd
Enfys (88) |
|
|
Wernffrwd
Heini (87) |
|
|
Wernffrwd
Jetson (83) |
|
|
Wernffrwd
Kathleen (93) |
|
|
Wernffrwd
Melyngoch (84) |
|
|
Wernffrwd
Pawn (84) |
|
|
Wernffrwd
Siarl (92) |
|
|
Wernffrwd
Silk (87) |
|
|
Wernffrwd
Tylwyth Teg (82) |
|
|
|
Wernffrwd
Wobr (81) |
Jaktcocker
i Sverige
På
70-talet kom den första cockern av jakttyp till Sverige,
importerad av Erland Ejder och det dröjde fram till 80-talet
innan fler kom. Alla cockrar av denna typ importerades från
Storbritannien, där det fanns starka stammar av jakttypen.
I Storbritannien har den engelska springer spanieln haft en mycket
stark ställning som jakthund medan cockern mer varierat i
sin kvalitet och därför inte haft lika gott rykte. Sannolikt
har entusiaster i Sverige därför kunnat importera cockrar
av bästa stam, vilket i sin tur kan förklara varför
Sverige lyckats få en så hög kvalitet på
jaktcockrarna och avelsverksamheten. Att jaktcockern blev mycket
populär i Sverige vittnar om inget annat den sammanställning
av cockrarnas deltagande på jaktprov. Jaktcockern representerades
av ett fåtal hundar i mitten av 80-talet för att i
början av 2000 och framåt vara helt dominerande på
jaktproven. Självklart spelar andra faktorer in såsom
villkoren för att hålla jaktprov, regelförändringar
i jaktproven och vad som krävs för att uppnå olika
championat. Men det råder inget tvivel om att jaktcockern
är förstahandsvalet för den som vill jaga med sin
cocker.
En
av dem som importerade jaktcockrar tidigt var Hans-Erik Sjöblom
i Landskrona, sedemera kennel Vagnmakarens. Hasse Sjöblom
importerade ett antal hundar och de som kom att prägla hans
kennel mest var den svarta tiken Ebony Slice (född-84 - foto
nedan till höger) som hade kennlar som Jordieland och Gwibernant
i sin stamtavla. Den tillika svarta hanhunden Wernfrrwd Rhidian
(född -91 - foto till vänster) blev också en betydelsefull
individ i Vagnmakarens kennel. ”Bobby” som han kallades var efter
två mycket välmeriterade cockrar – den hetlevrade GBFTCH
Heath-Hill Lad och den mycket välkända GBFTCH Wernffrwd
Ci Twt. Ebony Slice och Heath-Hill Lad parades två gånger
och de mest framgångsrika från kombinationen blev
V. Anna, V. Dixie och V. Ellen. Anna vann mästerskapet och
Ellen placerade sig bland de främsta flera gånger (2:a,
4:a, 4:a) förutom att hon lyckades meritera sig 
till
8 första pris i ekl. Dixie var också med och tampades
på mästerskapen men dog innan hon var färdigmeriterad,
dvs alldeles för tidigt. Syskontrion utmärktes av en
mycket stark jaktlust och obändlig vilja att ta sig an alla
jaktliga uppdrag. Utmärkande var även deras förmåga
till att läsa av jaktliga händelseförlopp, det
som engelsmännen kallar för gun-sense. Med det menas
att hunden lär sig att läsa skytten, följa vapnets
riktning, känna av riktningen på krutdoften etc vilket
är till en enorm hjälp då man vill åstadkomma
snabba och effektiva apporteringar.
En
annan kennel som snart blev dominerande på arenan var Jörgen
och Rita Sandbergs Smedmästarens i Bromölla. Den första
jaktcockern som kom till Jörgen och Rita var Skenshall Mark
(född -85), en röd hane som i många år imponerade
på domarna, både på de från Sverige som
de från andra länder. En viktig tik som Jörgen
och Rita importerade var Lemon Blossom Bell (född -92). Skenchall
Mark och Lemon Blossom Bell parades tre gånger och ur denna
kombination fick kenneln flera framgångsrika avkommor av
vilka S Gnista, S Kompis, S Ella och S Tilda kanske mest utmärkt
sig. Den som blev mest 
betydelsefull
var S Gnista som parad med Ruffcover Lad producerade flera framgångsrika
avkommor såsom S Fanny, S Riska och S Ruffsa. Dessa två
uppfödare, Hans-Erik Sjöblom och Jörgen & Rita
Sandberg, hade båda tidigare haft cockrar av utställningstyp
men som nu helt ändrat inriktning mot jaktcocker. Kennlarna
har medverkat till att skapa ett intresse för jaktcockern
och som ringar på vattnet har fler uppfödare dykt upp
på arenan. De närmast efterkommande uppfödarna
som har fött upp fler än tre kullar de senaste två
åren och som fortfarande är aktuella, har startat upp
med avelstikar från dessa framgångsrika kombinationer
som nämnts ovan. Fotot ovan är från SM 2000 som
gick på Björkvik i Östergötland med Jörgen
Sandberg som vinnare med sin röda Gnista (till vänster).
Jag och Vagnmakarens Ellen kom tvåa, och Jonas Sandberg
blev trea med Shelderton Sam och fyra med Småviltjägarens
Chili. Domaren var Mr Pope från Storbritannien.
En
av dem som tidigt började föda upp efter kennel Vagnmakaren
och kennel Smedmästaren, var kennel Meryl (Maria Müllersdorf)
som hade Vagnmakarens Ellen (född 1993 - foto till höger)
som en av sina stamtikar, Mette Franeks kennel Stawaskogen hade
Smedmästarens Riska (född 2002) och Agneta Anderssons
kennel Red Garlics hade Smedmästarens Tilda (född 1997).
De tre kennlarna har blivit uppföljare och numera parallella
till Vagnmakarens och Smedmästarens kennel. Andra uppfödare
är sådana som kanske mest haft avelshanhundar som Jonas
Sandbergs kennel Småviltjägarens, med bland annat den
mycket vinstrika hanen Shelderton Sam, men som även haft
några kullar genom åren. Ytterligare en kennel som
haft fler än tre kullar är Camilla Wikström och
Timba Mabrouks kennel Wildthyme.
Eftersom
jaktcockern ökat allt mer i popularitet, följer även
att fler kommer att föda upp jaktcockrar. Det är väldigt
glädjande att fler och fler ser den fantastiska hund som
jaktcockern ändå är. Det finns dock en baksida
på medaljen och det är att en alltför hög
popularitet kan medföra att det blir en för snabb utveckling
då man inte hinner med att utvärdera avelsbasen i så
hög utsträckning som det är önskvärt.
Vi får bara hoppas på att den förhållandevis
långsamma progress som jaktcockern hittills haft kvarstår
och därmed den höga kvalitet som finns i Sverige.
